Det är det lilla som skapar det stora.

TACK JAG VET! fan vad jag hatar att svika mig själv, ana, peppkompisar och alla andra. FAN. Jag vet att det är det lilla som skapar det stora, ändå går jag och tar små bitar här och små bitar där, KONSTANT!

Hata hata hata.

Skrev den här dikten idag, och tänkte publicera den här eftersom den faktiskt talar ganksa mycket för hur jag känner mig...

Do you remember

The girl

Who sat on the bridge

And watched

The stars reflextion

In the water

And feelt sorry for them

Becaus they were too big

Do you remember

The girl

Who jumped into the river

When she realized

That not even stars

Were good enough