Mitt liv fortsätter gå åt fel håll. Åt väldigt fel håll.

Jag vet inte vad jag ska säga. Inte vad jag ska tycka. Inte vad jag ska tänka.

Allt är bara upp och ner, och ut och in.

Jag förväntade mig inte så här många jobbiga, dåliga, hemska nyheter på så kort tid. Jag trodde det var ganska så omöjligt. Men nej...Tydligen inte...

Jag trodde aldrig jag skulle behöva tänka den här tanken på ett seriöst sätt igen. Men jag kan inte låta bli.

Det vore så mycket lättare om jag försvann.

Helt. På riktigt. Inte kom tillbaka.

Men jag ska försöka kämpa. För det finns ett par saker som jag måste lösa innan jag kan lämna jorden till er andra.

Jag måste bli smal innan jag dör. Det vore ju för sorgligt om folk mindes mig som den feta.

Jag måste bli säker på att jag inte gör dom sakerna jag försöker förhindra ännu värre.

Jag måste få förklara läget för ett par personer som jag anser kan behöva veta (inte om äs, snarare kärlek)

Men sen...Sen är det bara fritt fram för mig att göra mitt sista drag, ställa mig själv i schackmatt för döden.

Förlåt för ett oerhört deprimerat inlägg. Men jag är inte så mkt mer positiv än så just nu.

Puss på er, och tack till alla er, ni som står på min sida och försöker hinna fånfa mig när jag är på väg att falla hårt mot marken.