fanfanfan.

Det är typ allt jag känner just nu.

Fanfanfan.

Varför ska jag vara så fruktansvärt misslyckad?

(nej jag söker inte uppmärksamhet, jag bara utrycker vad jag känner)

Ingenting, verkligen ingenting går som jag vill. Inte okej!!

Äter som om det var det enda jag levde för, när det egenligen är tvärtom. Hur fan kommer det sig?

Kärleken ska vi inte ens prata om tycker jag, allt är åt helvete, precis som vanligt.

Livet snurrar bara neråt känner jag, någon som vill hjälpa mig mot ett bättre liv? Någon som vill hjälpa mig att hitta tillbaka till glädjen?

Någon som vill hjälpa mig att hitta min kontroll igen?

SNÄLLA, JAG BER ER!

Fan för att misslyckas. FAN!

okej, känns som jag borde sluta klaga och börja jobba på att förbättra min livstill lite mer konkret istället.

Snälla kommentera, jag behöver höra något från någon som förstår vad jag känner, och som kan hjälpa mig på det sätt jag ber om. Men snälla, en enda sak bara, du som anser att jag borde sattsa på ett liv där jag utesluter alla ätstörningar - "för det finns andra, bättre sätt att gå ner i vikt och må bra på" - kan sluta att ens tänka tanken om att skriva en kommentar. Jag har fått höra det miljontals gånger känns det som, och jag mår inte bättre av det!

Ja, då var det dax för mig att pysa. Puss och kram <3<3