Ett samtal, det är allt som krävs ibland. Allt som krävs för att trycka ner en redan död själ lite till. Jag fick det samtalet. Det som tog det sista hoppet ur mitt liv.

Japp, fröken ångest kom hit för länge sen, hon kommer ganska ofta, så jag inte ska glömma bort henne, så hon slipper presentera sig om och om igen.

Så därfr kommer hon på besök en dag, stannar 3-4 dagar, och så kommer hon tillbaka någon dag efter det att hon försvunnit. Men det är väl så det ska vara.

Hur som helst höll hon ett sjukt långt föredrag för mig igår om hur sjukt jättedålig jag var. Men hon hade rätt att göra det, för åt allt sånt man verkligen inte får äta. Och det ville fröken ångest säga till om att så ska man inte göra. För då står hon där med pekpinnen och slår den mot toalettkanten. 

Men men, ny dag idag. Vanligtvis brukar jag se det som nya möjligheter. Men den här dagen är dömd att misslyckas. 

Jag vill verkligen inte gå till  den fucking resturangen. NOWAY!

Men jag har inte så mycket val känns det som :/

Jaja, känner mig iaf ganska stark atm, så är jag duktig äter jag iaf inget innan vi åker dit, och så självklart inget efter det. För hallå...?! Jag ska ju gå ner i vikt, inte upp!

Nehe, jag ska gå och hämta mitt te nu (älskar te, skulle kunna leva på det, kaffe och cigg, helt klart!!)

Sen vet jag väl inte riktigt vad som händer innan jag  hoppar på tåget på väg hem till morsan.. Vi får se helt enkelt.

Men ha en underbar dag alla ni fantastiska läsare!

Puss och kram <3<3